Här sitter jag och skriver och vad händer... IGEN!? Jo, precis när jag var klar så ska datorn uppdatera och återigen så försvinner all min text. Känns som att det här kommer vara något återkommande så jag får allt vänta tills den gjort det och skriva efteråt, annars vette fan vad som händer.
Aja, då är det bara att börja om från början igen då..
Igår läste jag om en tjej som lider av psykisk ohälsa och hon ville ha råd om hurvida det var att skaffa barn och lida av det. Hon har längtat efter barn sen hon var 18, idag är hon 26. Hon är bl.a bipolär och åt mediciner för att klara av vardagen. 100% sjukskriven och har en partner sedan 7 år tillbaka. Jag var ju bara tvungen att kommentera då jag själv har problem med återkommande depressioner, ångest, bipolär typ 2 och en bordeline light (som nu mer är borta) :S
Hur som helst så tycker jag att man inte ska behöva missa den största lyckan i livet för att man har psykiska problem men samtidigt så är det ju så klart så att om man är väldigt dålig så skadar det ju mycket. Man kanske inte kan ta ansvar i överhudutaget och då blir det ju ett otroligt misslyckande och kanske barnet hamnar i fosterhem eller liknande. Att vara stabil är ju super viktigt men jag har ju själv gått igenom en graviditet och har nu en dotter som snart är tonåring. JAG har väl tyckt att det har gått ganska bra men om man skulle fråga henne så kanske hon hade önskat att jag varit annorlunda och hon kanske tom har känt att hon varit tvungen att ta ansvar för mig i stället. Och så ska det absolut inte vara! Nu är jag ju gravid i vecka 21, och går snart in i vecka 22. Jag känner att jag mår bra, om man tänker på ångest och depressioner. Men man vet ju aldrig hur det blir efteråt, det är ju det.
Tjejen som jag läste om åt samma medicin som jag gjorde, och jag slutade med den väldigt direkt. Jag har ju klarat av det men det är inte säkert att andra gör det. Jag vet ju heller inte hur pass illa det är med henne. Hon kanske har en extrem bipolär sjukdom. Jag tycker att det är jätte sorgligt att människor ska avstå barn och ofta är det ju så att kvinnor som verkligen drömmer och längtar efter barn har någon problematik som sätter käppar i hjulet för dom. Och samtidigt går kvinnor och blir gravida på löpande band och vissa av dom skulle man ju vilja se tvångssteraliserade för dom tar inte hand om sina barn för fem öre. Världen är upp och ner och tyvärr så verkar det bara bli sämre.
Tänker på dessa olika saker man läser och hör.. Tex "lev livet innan du skaffar barn" men asså, HALLÅ, det är ju barn som gör livet värt att leva. Hade jag inte haft något barn så hade jag ju inte alls sett meningen på samma sätt med livet, och det är fan helt sant det. Jag tror att de flesta såna saker kommer från människor som inte har barn. Eller från såna som någonstans i allt önskar att dom hade väntat för dom tycker att barn är i vägen för dom. Jag önskar ingenstans att jag hade väntat för min dotter är den bästa gåvan jag fått. Snart så kommer jag även att få ännu den bästa gåvan i livet och jag är väldigt lycklig för det.
Blä, nu mår jag illa! Har setat och ätit choklad och det hade nog räckt med 2 bitar, känner jag nu.
Fredag idag och karln kommer att bli så lycklig när han ska hjälpa mig att möblera om :) Han har inget val!
Jag skulle behöva ha en rush med energi, för fortfarande så skulle det behövas ett rejält storstäd här.
Jag försöker få tag i klänningar och tunikor men det går inge bra :( finns inga som riktigt faller mig i smaken.
Nä, nu ska jag käka kesskoss (smörgås).
Ha en trevlig dag!
